Och jag som ville läsa spanska

Det här med att engagera sig i sina studier kan man göra på olika sätt. Ett sätt som jag empiriskt undersöker just nu är att, istället för att plugga, kolla på sommarkurser. Kanske skulle man läsa någon, tänker jag och känner mig väldigt studiemotiverad samtidigt som jag förtränger att jag faktiskt borde plugga det jag pluggar just nu - just nu. Men pluggar gör jag ju faktiskt, svarar jag mig själv tankemässigt, jag har ju jättemånga flikar med sådant jag håller på att läsa inför kommande seminarium. "Håller på att läsa" innefattar en vid definition.

Men som sagt, jag kollar sommarkurser. Fastnar för Chick lit, 7,5 högskolepoäng vid Linnéuniversitetet, det kanske kunde vara något? Eller Fotbollshistoria vid Umeå Universitet? Eller låter inte "Deckaren, igår och idag. Från Agatha Christie till Stieg Larsson" spännande värre? Fast det ska sägas att "Harry Potter och hans världar" nog är en kurs än mer värd att spendera resurser på. Men så bläddrar jag vidare och hittar "Livets mening", ja, en kurs alltså. Innehar högskolepoäng i livets mening, kan det inte vara många som kan skryta med. Vilken säkerhet, vilken attraktivitet, vilken grej.

Och "Vampyrberättelsen från Dracula till Twilight" - var det någon som påstod att högskolor skulle vara en egen isolerad värld? Det här är ju modernitet i ett nötskal.

Och det här betalar skattebetalarna gladeligen pengar för. Skönt att jag kan välja och vraka vilken hokus pokuskunskap jag vill läsa - eller förlåt, vilken Harry Potterkunskap jag vill läsa. Jag vet inte vad som skapar jobbtillfällen och betalar igen sig i framtiden, men rent spontant kan jag känna en viss tveksamhet inför hur den där Chick liten gör Sverige bättre. Men vad vet väl jag.